Anna Riwkin-Brick
En prolog till en hitills oberättad historia. Ett första möte med kvinnan bakom kameran, genom hennes egna ord och andras.
Självporträtt, 1928 © Anna Riwkin/Moderna Museet
”En del alldeles särskilda människor, är som bloss i mörker. I deras
sken smälter all vår frusenhet, ljus och värme utgår från dem, de är
som lågor, ständigt flammande och ständigt levande [...] Anna var en
sådan människa.”
– Astrid Lindgren, 1970
Jula Isenburger, 1933 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Från början ville Anna bli dansös och dansare tillhörde hennes favoritmotiv. Just rörelse var ofta återkommande i hennes fotograferande.
Birgit Cullberg © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Hon var inte någon absolut fotograf-
begåvning. Hon kunde
samtidigt inte leva utan dans men hon var klar nog att inse att
dansen kunde undvara henne.”
- Glann Gunde, 1951
© Anna Riwkin/Moderna Museet
© Anna Riwkin/Moderna Museet
År 1929 gifte sig Anna med Daniel Brick, översättare och senare grundare samt redaktör för tidskriften Judisk Krönika.
”När jag jämför A med andra flickor då förstår jag vilken ovanligt
klok flicka hon är. Till åren inte mycket mer än ett barn, men
till förståndet mycket gammal. Hon har verkligen gått livets hårda
skola.”
–Daniel Brick, ca 1924
© Anna Riwkin/Moderna Museet
Paret delade ett intresse av staten Israels bildande och ville dokumentera livet där. Tillsammans gav de ut boken ”Palestina” (1948) och ”Israel” (1955) där Daniel stod för text och Anna för foto.
”Intresset för människan, engagemanget för medmänniskan är den
innersta drivkraften i Anna Riwkins handalag.”
–Åke Meyerson, 1962
Dansfotograferingen gav inte några större inkomster så Anna började fota mer porträtt, bland annat åt stora kulturpersonligheter. Hon var en väldigt social person med ett brett kontaktnät.
Astrid Lindgren, 1969 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Surrealists in Paris, 1933 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Salvador Dalí, 1933 © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Det går inte att skilja privat-
personen Anna Riwkin från
yrkesfotografen. Hennes spontanitet och skratt kunde få den blygaste
person att känna sig trygg och hennes personlighet överbryggade alla
språkbarriärer.”
– Judiska Museet, 1994
Prins Eugén © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Hennes dörr stod öppen för alla [...] Inte bara när det var fest
utan också annars var Annas ateljé träffpunkt för ett brokigt
sällskap.”
–Eva Sandberg-Siao, 1990
Harry Martinsson © Anna Riwkin/Moderna Museet
Under sitt liv gav Riwkin ut totalt 19 barnböcker som många ser som hennes viktigaste arbete. Dessa böcker med fotografier av barn i deras vardag innebar en ny och levande kontakt med och mellan barn från lika håll i världen.
Elle Kari © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Elle Kari” (1951) var en av böckerna som hon gjorde tillsammans med Astrid Lindgren. Boken vann Elsa Beskow-plaketten 1963.
Mokihana från Hawaii, 1961 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Finland © Anna Riwkin/Moderna Museet
Randi i Norge, 1965 © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Min önskedröm är att få ägna mig åt arbeten där jag känner mig
personligt engagerad, rent estetiskt eller på annat sätt. ’Elle
Kari’ är en sån dröm, som gått i uppfyllelse.”
– Anna Riwkin-Brick
Jacki bor i Holland, 1963 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Sia bor i Kilimandjaro, 1957 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Anna Riwkin är också välkänd för sina fotoreportage världen över, inte minst i
tidningarna ”Se” och ”Vi”.
Hon skildrade ofta människor från minoritetsgrupper i deras
vardagliga liv, med särskilt fokus på kvinnor och barn.
Bedouin Women, Negev Desert, Israel © Anna Riwkin/Moderna Museet
Lappland, 1942 © Anna Riwkin/Moderna Museet
”Ansiktet är liksom det enda människan har att visa utåt – också
inåt, mot sig själv. Det är så oerhört viktigt.”
–Anna Riwkin-Brick
Hawaii © Anna Riwkin/Moderna Museet
Ateljé, 1959 © Anna Riwkin/Moderna Museet
Tack till:
Judiska museet
Moderna museet
Börja om från början